Besöket i Auschwitz och Birkenau

Den här dagen var speciell för vi skulle besöka koncentrationslägren, Auschwitz och Birkenau. Mina förväntningar var stora och jag trodde det skulle bli lite jobbigt p.g.a. allt som hänt där. På bussen dit var det ganska tyst för alla var trötta och du tog jag tillfället att också sova.

När vi sen kommit fram skulle vi delas upp i grupperna 1-2 och 3-4 jag var i grupp fyra så vi gick efter dem andra. Vi fick en engelsk guide, vilket jag personligen tyckte var bättre för den andra gruppen fick en polsk guide och en som översatte så det tog mycket längre tid för dem. Vi fick svarta hörlurar och en liten svart radio.Guiden hade en mikrofon och vi hörde allt hon sa genom hörlurarna. När vi gick in i Auschwitz och guiden började berätta var det så svårt att förstå allt hemskt som hänt där, sammanlagt dog 1,3 miljoner i Auschwitz och Birkenau. Det var så overkligt så det blev inte jobbigt att gå där utan det var nästan inga känslor alls för min del. Det jag tänkte på mycket i början var hur grundlurade alla där blev av skylten över porten in, arbete ger frihet. Det var nog det jag tyckte var konstigast av allt, att de faktiskt kunde leva med tanken att lura miljoner till döden. Vi gick genom Auschwitz och lyssnade på guiden som pratade på och vi tog massa kort. Men det var i ett hus som vi inte fick ta kort, där de bevarade håret från kvinnorna i lägret. Innan de började arbete i Auschwitz var alla tvungna att raka av allt hår. Det sparade håret för att göra mattor av det, vilket var jätte äckligt. En i vår grupp frågade varför man inte fick ta kort och guiden berättade att det var i respekt eftersom det var en del av en människa.

Vi kom tillslut till en gaskammare. Bilden av den lilla pojken och Bruno i Pojken i randig pyjamas kom upp i huvudet på mig och jag rös nästan till. Vi var bara ca 30 personer men på när gaskammaren användes under andra världskriget var dem 900 där inne så ungefär 10 personer på en kvadrat meter. Jag kände mig lite illa till mods och gick ut ganska snabbt men kunde inte få bort bilden av den lilla pojken. Sedan fick vi gå ut från Auschwitz och fick en äcklig lunch påse som jag inte åt så mycket av.

Vår guide pratade engelska så det var lätt att fatta eftersom dem andras guide var dålig på svenska och kunde inte alla ord enligt några från andra gruppen.

Våra guider följde sedan med oss till Birkenau och visade oss runt där med.
Birkenau var otroligt stort med nästan 100 olika baracker och byggnader. Vi började med att gå upp i ett torn för att se hela Birkenau och det sträckte sig långt bort mot skogen. Sedan gick vi ner och började gå mot barackerna. Vi gick först till en byggnad där fångarna sov i det var smutsigt och äckligt och det var flera personer på en säng. Vi gick också in till en toalett men det var inte bara en toalett det var ett tjugotals hål i en bänk som skulle föreställa toaletter. Tänk tanken av att sitta där och känna all stank.och inte ens få sitta i lugn och ro, inget privat liv alls! Men det var inte det äckligaste, det var att de som städade toaletterna (några fångar) var tvungna att ta upp skiten med sina bara händer, lägga det i hinkar och bära det enda ut i skogen om och om igen.men det var ändå ett av de lättaste jobben där.
Vi kom till en till barack med sängar, 2x2 meter och de sov tio på varje säng, de låg på varandra. I samma barack var det också en målning på 4 barn i olika ålders grupper den var på en av väggarna och visade att även barn i alla åldrar befann sig i detta läger.

Vi gick sedan vidare mot gaskamrarna och såg hur stora de var i jämförelse till den i Auschwitz, men dem här hade rasat så man såg dem bara som tegelstenshögar plus ett stort rum i marken. Vi gick sedan till ett hus där fångarna fick riktiga duschar som inte var med Cyklon-B gas och randiga pyjamasar att ha på sig innan de gick ut i lägret. Utan för de huset var en lång rad med husgrunder, det var de hus som brunnit ner. I dem husen fanns alla saker som soldaterna tagit från fångarna. Allt från bestick till porslin till värdefulla saker och de skulle egentligen sändas till Berlin men det hanns inte med.
Sedan gick vi samma väg tillbaka till bussen och åkte hem till hotellet. Det var nyttigt att faktiskt se hur det såg ut på ett ställe där de dödade miljoner av oskyldiga människor, men det var en lite speciell känsla.