Resan till Polen – Dagen i Auschwitz

När bussen anlände till parkeringen utanför Auschwitz så var jag både nervös och förväntansfull. Jag hade hört väldigt mycket om Auschwitz men var väldig spänd nu när vi var där. Jag såg också att mina kamrater var väldigt nyfikna på hur det ser ut innanför murarna och taggtråden.

Efter att lärarna hade delat in oss i två grupper så gick vi in i en stor byggnad där vi kunde gå på toaletten eller köpa något a dricka. Där fick vi också varsin dosa och ett par hörlurar så att vi kunde höra vår guide när hon pratade i en mikrofon.

Efter att alla hade gått på toa så gick vi ut till ingången som ledde oss in i Auschwitz.

Ovanför entrén satt skylten där det stod: ”Arbeit macht frei” som betyder: Arbete ger frihet. Det var lite konstigt att stå utanför, att jag stod så nära där flera tusentals människor dog.

Det tog ett tag att komma in i Auschwitz för det var många andra som också ville se det före detta koncentrationslägret.

 

                                                                  Skylten från Auschwitz

Vår guide sa att Auschwitz var en samlings plats för den polska militären innan tyskarna kom och gjorde om det till ett fångläger.

Efter att vår guide pratat lite om hur det gick till när folk anlände till Auschwitz så gick vi in i lägret.

Det första jag lade märke till var att det såg väldigt prydligt ut där inne. Det växte små gröna träd vid sidan av vägen, barackerna såg väldigt prydliga ut och det växte gräs lite här och var.  Så kunde det väl inte ha sett ut, tänkte jag. Det var alldeles för fint! Jag hade förväntat mig att det skulle vara grått, trist och dystert men det var det inte, inte på utsidan i varje fall.

                                                                       Bild från Auschwitz

Vi fortsatte in i en barack och där visade vår guide oss några planscher på hur många som åkte till Auschwitz och hur statistiken om vilka som åkte dit t.ex. om de var polska politiker, judar m.m. Vi fick också se en karta på Auschwitz och var saker fanns såsom baracker, tåg rälsen och gaskammaren.

Vi gick vidare till nästa barack men vi fick vänta en stund på gruppen framför oss. När vi äntligen kom in så såg jag att den här baracken var värre en den förra.

Vi fick se alla ägodelar som de som anlänt varit tvungna att lämna över.

Där fanns skor, väskor, kläder, proteser, tandborstar och and personliga ägodelar.

                                                   Skor från de mördade människorna

Vi gick upp en våning och där fick vi se olika klädesplagg gjorda av hår från fångarna. Det var hemskt att se allt detta eftersom att det ger en ännu mer insikt om vad som hände i lägret.  Sedan fortsatte vi till en barack som låg en bit längre bort så vi började gå mot den. När vi kom fram berättade vår guide att den här baracken kallas dödsbaracken. Vi var alla lite förbryllade och frågade varför. Guiden berättade att i den baracken finns fotografi och bilder på alla dem som hade dött här.    

Vi gick igenom en lång korridor där det hängde porträtt på människor som dött i Auschwitz. Många levde i något år men det fanns de som bara levde i en vecka eller ännu kortare. De som hade blivit mördade direkt vid ankomst till lägret fanns det inga foton på.

Att folk dött efter bara en vecka där kändes väldigt konstigt. Att det var så hårt att vissa bara överlevde i sju dagar. Vi fortsatte in i ett rum och där fick vi se lite mer information om hur länge folk levde i lägret. Vi fick t.ex. se en bild på en pojke i vår ålder som bara vägde 20 kilo. Det var otroligt att man kan väga 20 kilo och ändå leva!

Sen fortsatte vi till en av de få gaskammare de hade på Auschwitz 1. Utanför byggnaden såg jag en slags gränd med pelare som satt vid sidorna och en stenmur vid änden av gränden. Jag frågade vår guide om gränden men hon svarade bara att hon skulle berätta om den efter gaskammaren.

Gaskammaren bestod av två våningar. På översta våningen bodde människor medan de väntade på att bli gasade. Sedan fanns det en undervåning. Där låg själva gaskammaren. Den såg inte ut riktigt som jag hade föreställt mig.

Vi gick först ner för en trappa av sten som hade blivit lite bucklig efter att så många hade gått på den och av ålder.

Sedan kom vi ner till en smal korridor som ledde till en korsning. Man kunde antingen ta till höger eller vänster. Vi tog höger först och där låg gaskammaren. Den bestod av ett litet rum med stenväggar och med två små hål i taket. Det fanns inga fönster eller hål i dörren.

Vår guide sa att de tvingade in dem som skulle gasas i rummet och sedan stängde de och låste dörren. Sedan så satte de på gasen och den kom ut genom hålen. Människorna andades in gasen och dog. Sedan lastades liken och bars till krematoriet.

Vi fortsatte till den vänstra gången. Där fanns också några rum där man gasade men också ett rum där det fanns ett kvadratmeter stort bås där man ställde 1-4 personer och tvingade dem att stå upp i tjugofyra timmar. Satte de sig ner så blev de skjutna.

Det var rätt hemskt när jag tänkte på att vara tvungen att stå i en liten fyrkant i tjugofyra timmar när jag redan är jättetrött och hungrig och om jag skulle ha satt mig ner skulle jag ha blivit skjuten.

Efter att alla fått se gaskammarna så gick vi ut igen och gick till gränden utanför. Väggen, berättade guiden, fick man stå vid och bli skjuten vid. Det var en av de avrättningsmetoder som fanns innan man kom på gasningen.

”Pålarna” var också en avrättnings metod. Det var den värsta i hela Auschwitz. Man blev bunden med händerna bakom ryggen och sen hängde man upp händerna på pålen så att man inte nuddade marken så att man dog av att armarna gick ur led tillslut.

Sedan fortsatte vi till krematoriet. Det var en stor tegelbyggnad med en skorsten. När vi gick in fick vi se massor av stora slags ugnar med ett stort runt hål i.. Min guide sa att de stoppade in en eller flera lik åt gången i varje ugn. Sedan så gick vi en liten bit till och sen fick vi lämna tillbaka hörlurarna och dosan.

Jag har lärt mig massor under Polenresan både om hur det var på koncentrationslägret och om hur det var att leva i nutida Polen och gå i polsk skola. Jag skulle verkligen rekommendera att man någon gång åker till Polen för att antingen besöka Auschwitz, åka till den berömda saltgruvan utanför Krakow eller bara åka dit för att lära sig mer om deras kultur. Men det har inte bara varit en lärorik resa. Det har också varit jätte kul att umgås med kompisar och att göra den här resan tillsammans med 9B.  

   

Av Conor Bushe, klass 9A