Saltgruvan

Trapporna ner i gruvan.

På början av dag två nådde vi saltgruvan i närheten av krakow. Huset som gruvningången var i såg ganska ”storslaget” ut och det verkade rätt stort. När vi kom in visades vi till vad som liknade en källargång, vilken som ledde ner till en massa trappor som gick långt ner i berget och som var gjorda av trä och verkade väldigt gamla. Man blev lätt snurrig av att gå i trapporna i vad som kändes som en evighet. Det luktade inte så jättemycket i trapporna, kändes mest häftigt för om man kollade ner mellan spjälorna i trappan kunde man bara se trappräcken i allevighet till det bara syntes mörker.
 

Väggarna är fulla av salt.

När vi väl kom till där vi skulle byta ”riktning” och gå vågrätt istället för lodrätt ändrades omgivningen tror jag eller så var det bara så att jag inte tänkt på hurdana väggarna var i trapporna, men hur som helst så var väggarna nu fyllda av saltkristaller som om man petade på dem fick fingrarna att smaka väldigt salt. De var väldigt hårda och nästan omöjliga att plocka av väggarna. Det luktade gott där nere och jag ville nästan stanna där bara för att luften var så skön att andas i gruvgångarna. Man kände sig väldigt frisk.

Vi fortsatte genom gångarna som sakteligen ledde oss neråt. Helt plötsligt stod vi framför en vid trävägg som blockerade vägen för oss, guiden öppnade sedan en stor dörr i väggen och vi gick in i en slags luft sluss. Den bestod av en vägg gjord av trä  i varje ände med en stor dörr i varje vägg. Senare var det många fler av de slaget.

Den stroa underjordskyrkan.

Vi fortsatte vidare och till dom flestas förvåning gick vi genom vad som liknade flera små kapell där djup nere i berget, guiden berättade att gruvarbetarna hade varit väldigt fästa vid religion och därför byggde dom många små böneplatser nere i gruvan. Där de hade morgon och aftonbön. Inte långt därefter kom vi in på en liten plattå, där nedanför var ett gigantiskt rum som var ytterligare ett kapell men det här var det snarare en riktig kyrka. Vid sidorna av plattformen fanns två långa trappor som ledde ner till kyrknivån. Vi stannade där en stund och tog en paus från touren, det var riktigt coolt i där inne, men det enda som var lite synd var att det hade gjorts så mycket om till vad  som liksnade en turistattraktion. Men trots det var utsikten ovanifrån ner mot underjordskyrkan nog det häftigaste på hela resan.


 Inte långt efter det åkte vi med hissen upp till markytan igen det kändes jättekonstigt att helt plötsligt stå mitt i en stad igen. Det luktade väldigt äkligt i jämnförde med gruvans dofter.