Min dagbok: Auschwitz.

Jag ska berätta lite om min dag i Auschwitz och även lite om mina egna tankar inom området.

När vi hade lämnat hotellet på onsdag morgon tog det ca. en timma med buss till Auscwitz.
Man hann inte göra så mycket under resan dit så jag tog lite extra sömn för att vara piggare när vi kom fram.

När bussen rullat in på Auschwitz uppfart och vi klivit av bussen fick jag en obehaglig känsla, nästan som om någon sa till mig att här har något hemskt hänt en gång. Jag fick rysningar och sammtidigt som vi närmade oss ingången till éntren snubblade jag över massor av tankar, allt från är detta verkligt till hur jag trodde själv att det skulle se ut.Väl inne i éntren så blev vi uppdelade i två grupper som skulle ha varsinn guide, våran grupp hade dock två stycke, en polsk och en svensk. Vi fick varsitt headset för att kunna upfatta ljud bättre.
Det var ganska mycket folk men inte så mycket att man behövde knö. Turen tog ca. två timmar och den var ganska energi krävande, för jag menar, det var en ganska lång tur. De flesta husen/barackerna i Auschwitz var murröd, vilket var en skrämmande form och som jag tror symboliserar blodet som spillts. Under turen gick vi igenom fyra barracker, en gaskammare och ett krematorie. Det var en riktigt intressant upplevelse i mitt liv då jag har band knutna till det judiska folket. I varje barrack fanns det olika tavlor med olika information och i en barrack fanns det stora rum som var skyddade med glas, inuti dessa ''rum'' fanns det olika kvarlevor från judarna. Det fanns skor i en och glasögon eller hår i några andra, det var riktigt skrämmande att se kvarlevorna samtidigt som man tänkte lite djupare in på saken, t.ex. att just dessa skor har ett litet barn haft på sina små fötter för många år sen. Det kom tårar upp i ögonen men jag försökte stoppa dem för jag ville inte ha allas uppmärksamhet när det var turen vi skulle fokusera på. Gaskammaren var nog det värsta jag sett i hela mitt liv. När man kom in i den så såg man golvet där judarna hade strömmat omkring i fruktan i väntan på sina sista andetag. Och om man tittade upp i taket så såg man de fyrkantinga hålen i taket där Zyklon-b blivit insläppt. Jag fick rysningar hela tiden och jag kände någon slags närvaro som jag inte riktigt förstod mig på.
När vi var klara så skulle vi först äta lunch och sedan åka till Birkenau (Auschwitz två) för ytterligare en två timmar tur. Jag ska inte gå så långt in på detta område då det finns så mycket att skriva om.
Bussen var utanför Birkenau ca. femton minuter senare. När jag såg storleken av Birkenau blev jag helt häpen och förstod inte riktigt hur man kan bygga ett sådant stort fängelse! Från éntren till andra sidan gick det en tågräls. I mitten hade judar från Polen och Tyskland klivit av efter några dagar instängda i tåget som några grisar påväg till slakteriet. Jag får en illamående känsla när jag tänker att det är såhär det går när folk hatar annat folk för dom tror dem är störst och starkast.

Jag tyckte hela resan var en viktig del av mitt liv då jag fick se hur hat från grunden till dess högsta stadie ser ut. Jag är inte säker men det finns en chans att jag återbesöker Auschwitz när jag blivit äldre och känner att det skulle behövas.