Vilse i Kraków

På tisdagen fick vi lov att spendera en hel del tid i Kraków. Vi fick en karta av vår idrottslärare, vi skulle följa. Jag gick med sex tjejkompisar. Vi började gå längs en stor grönskande park som var omgiven av enorma uråldriga träd, innan vi gick mer in i centrum, där alla stora byggnader täckte utsikten. Vi kom in på en mysig liten innergata där det låg små gulliga affärer. Ella, Cornelia och jag fick köpt oss varsitt halsband medan de andra var inne i en utav de andra affärerna.

Snart möttes vi i mitten på kullerstensgatan och pratade ihop oss om vart vi skulle gå.

Det slutade med att Ella och jag tappade bort de andra, vi struntade i dem och fortsatte själva. Vi gick ned för gatan som ledde oss till det stora torget, eftersom det började mörkna lyste små caféer och restauranger upp gatorna, det var väldigt mysigt.  Vid sidan av torget stod en stor ståtlig kyrka med utskulpterade bilder på väggarna och i mitten stod en fyrkantig fontän, uplyst av mindre spottar, Ella fotade mig, det var väldigt mycket folk på torget, jag tror det var någon typ av aktivitet.                                                                                                                                  

Snarligen kollade vi på klockan, den var 18.20 så vi tänkte att det kanske är dags att bege sig tillbaka, eftersom vi skulle vara tillbaka vid hotellet kl.19.00. Vi tyckte att vi gick in på samma gata som vi gjorde på vägen dit, men vi tappade bort oss totalt, för det stod samma storslagna byggnader över allt så det var svårt att hitta. Tillslut när vi hade gått ett tag hittade Ella en skylt, det stod informationshus, så vi följde skylten men lyckades inte hitta platsen, vi var antagligen för trötta.

Nu började klockan bli mycket, vi sprang fram och tillbaka för att hitta huset och tillslut hittade vi, det låg ner för en trappa och in i en affär, alldeles vid vattnet, Ella gick in och frågade vart vi var någonstans och vilka vägar vi skulle ta för att komma tillbaka, hon kom ut med en gigantisk karta.

Hon började inom kort springa åt ett håll och jag hängde på. Vi hann inte komma långt innan hon stannade mellan två vägar, en tog oss till en park och den andra till en fortsatt gata. Jag tänkte direkt att vi skulle ta parkvägen eftersom vi hade gått genom en park på vägen dit. Så vi bestämde oss för att ta den. Men inte skulle vi lyckas med det heller, för parken såg inte likadan ut som den första, vi kom bort oss igen.

Strax intill klockan skulle slå 18.40 fann vi ett till informationshus, vi gick in och tog fram vår tidigare karta och frågade samma som innan. Tjejen som satt i disken visade att vi var ungefär 10 minuter ifrån hotellet. Vi gick ut igen, den här gången läste vi igenom kartan noga. Det stod att vi skulle gå runt en stor parkering men allt vi hittade var en idrottsplan, vi sprang förbi och kom ut till en annan väg som ledde oss till en delad park med små svartlackerade staket på sidorna. Jag stannade en kvinna på vägen och frågade om hon visste vart hotellet låg. Som tur var, med tanke på tiden och att vi skulle hitta hem, var hon väldigt trevlig och hjälpsam. Hon berättade den faktamängd vi behövde, vi tackade så mycket och sprang genom stora gator, proppat med folk, tills vi äntligen hittade gatan in till hotellet, där alla stod och väntade på oss.  
En stor lättnad steg upp genom mig, vilken tur att vi hittade tillbaka, tänkte jag, men det var ett roligt äventyr.