Under själva bussresan på väg till Auschwitz tänke jag inte mycket på upplevelserna som skulle följa utan pratade och hade roligt precis som vanligt. När vår bussguide talade om för oss att vi började närma oss lägret kikade jag ut genom bussens fönster efter Auschwitz utan att riktigt förstå exakt vart det låg. Det var först när vi stod utanför bussen framför "Arbeit macht frei" skylten vid förintelselägrets ingång som jag insåg att vi endast stod några meter från det ökända förintelselägret av död och förödelse.Väl där var den första tanke som slog mig hur dyster stämning som genast uppstod då vi tog de första stegen in på lägret. All glädje som legat i luften under bussresan upplöstes och luften blev tyngre. Själva området kan beskrivas med ord ungefär som ett fattigt bostadskvarter ur en gammal moralisk film.
Auschwitz var och är fortfarande delat i tre olika koncentrationsläger som kallas Auschwitz I, Auschwitz II-Birkenau och Auschwitz III. Vår guidade tur av förintelselägret pågick i ungefär 6 timmar och vi såg inte ens det tredje koncentrationslägret överhuvudtaget. Första delen av Auschwitz vi besökte var Auschwitz I, det minsta men antagligen mest kända koncentrationslägret i världen. Där fanns så många besökare och så mycket oljud att vi var tvungna att använda hörlurar för att höra vår guide.
De första byggnaderna vi besökte i Auschwitz I koncentrationslägret var de så kallade "blocken" eller före detta bostadsutrymmen för fångarna i lägret. Här hölls tusentals människor som ansågs strida mot Tysklands dåvarande policy om den "perfekta ariska rasen" fångna och intryckta i trånga tvåvåningshus under andra världskriget. Nuförtiden har byggnaderna omarrangerats på insidan av Auschwitz för att fungera som ett museum för besökare och guidade turer såsom vår.
Jag reagerade inte mycket på varken byggnaderna i sig
eller området runtomkring utan mer på det faktum att man bevarat ägodelar och biologiska delar från fångarna på Auschwitz ända till idag. Vi fick se flera rum med ägodelar från offer till koncentrationlägret som till exempel skor, tandborstar och till och med avrakat hår från människor, allt placerat bakom tjocka glasrutor. De väntade sig antagligen att få ett nytt hem och att få användning för sina skålar, borstar och strumpor. Men det fick de inte, utan allt togs ifrån dem med våld av SS soldaterna så snart fångarna anlände till lägret.
Förutom fångarnas fysika ägodelar fanns även information om många av dem bevarade på papper bakom glas för allmänheten att beskåda. Namn, familj, kontakter, yrke, födelse/dödsdag. All information fanns nedtecknad av Nazisterna. Jag blev imponerad över hur systematiserat allt var, det måste ha krävts enorma ansträngningar för att hålla allting igång, och hemligt på det, under så pass lång tid. När man läser om Auschwitz känns det som om man bara massutrotade tusentals människor utan att egentligen tänka på vilka de var, men detta var inte fallet, då Nazisterna ville utnyttja allting så långt de kunde. Även gratis arbetskraft från judar.
Inuti ett av blocken hängde hundratals porträtt på fångarna som levt här under kriget längs med väggarna av både kvinnor, män och barn. Bortsett barnen tyckte jag att dessa bilder av hög grad liknade fångfoton som man till exempel ser i filmer eller tv serier. Skillnaden är förstås att majoriteten av människorna som blev offer för Auschwitz var oskyldiga.
Utav alla platser i Auschwitz I fanns i synnerlighet ett särskilt minnesvärt block som fastnade speciellt väl. I detta blockets källare fanns otaliga celler som användes till att plåga fångar genom allt ifrån svalt till trängsel.
Tiotals Judar trycktes in samtidigt på kvadratmeter stora areor för att sedan få trängas där i flera dagar och nätter utan mat och vatten. Allt för att förnedra och förtrycka alla som inte tillhörde den "Ariska rasen".
Men det jag utan tvekan berördes allra mest av var en slags glasbehållare som fanns bevarad i ett av blocken. Detta var dock inte vilken glasflaska som helst, utan en urna fylld med den enda kända kvarvarande askan av alla de oräkneligt många kroppar som brändes i Auschwitz krematorier under andra världskriget. En glasurna som grav åt tusentals människor.
Efter besöken i alla blocken som var öppna för allmänheten fanns det endast en sak att besöka innanför de höga taggtrådsstängslen på Auschwitz I koncentrationsläger, en gaskammare. Denna gaskammare är den ända som fortfarande existerar i sitt "ursprungliga skick" i hela Auschwitz. De tyska soldaterna sprängde nämligen många byggnader efter kriget för att röja undan all bevis av vad som pågått i Auschwitz.
Utrymmet i gaskammaren var mycket litet till och med för dagens besökare. Vår grupp bestod av ungefär 30 personer som alla gick in i gaskammaren. Enbart vår grupp fyllde cirka en fjärdedel av den trånga kammaren så man tänkte att man möjligtvis skulle kunna ha pressat in omkring 150 personer i en kammare under kriget. Detta var precis vad man gjorde också, förutom att man dessutom tryckte in ytterligare 750 människor. Detta betyder att man trängde in och gasade ihjäl över sex gånger så många människor som vi trodde skulle få plats i en kammare, samtidigt.
På väggarna inuti kammaren fanns riv-, och klösmärken från fångarna samt djupa gropar i både tak och glov från de oräkneliga antal fångar som försökt fly eller gräva sig ut. Till ingen nytta. Trots alla hemskheter som pågick här under 40-talet kände jag inte några starkare känslor av rädsla eller skräck. Troligen delvis på grund av att det är svårt att förstå vad som faktiskt hände här en gång och delvis därför att jag återigen redan relativt väl kände till ohyggligheterna som pågick inom Auschwitz och gaskamrarna.
Efter vår timmeslånga lunchrast slog vi oss ner i bussen under ett par minuter och anlände sedan till nästa del av vår guidade tur av Auschwitz, Auschwitz II-Birkenau, med sin gigantiska area, sitt höga taggtrådsstängsel och sin ökanda järnväg i centrum.
Men det är en helt annan historia...
Att resa till Auschwitz koncentrationsläger kan vara en intressant och lärorik upplevelse för vem som helst och alla bör göra det för att påminna sig själva om ett av människlighetens allra största misstag.
//Link
eller området runtomkring utan mer på det faktum att man bevarat ägodelar och biologiska delar från fångarna på Auschwitz ända till idag. Vi fick se flera rum med ägodelar från offer till koncentrationlägret som till exempel skor, tandborstar och till och med avrakat hår från människor, allt placerat bakom tjocka glasrutor. De väntade sig antagligen att få ett nytt hem och att få användning för sina skålar, borstar och strumpor. Men det fick de inte, utan allt togs ifrån dem med våld av SS soldaterna så snart fångarna anlände till lägret.
Förutom fångarnas fysika ägodelar fanns även information om många av dem bevarade på papper bakom glas för allmänheten att beskåda. Namn, familj, kontakter, yrke, födelse/dödsdag. All information fanns nedtecknad av Nazisterna. Jag blev imponerad över hur systematiserat allt var, det måste ha krävts enorma ansträngningar för att hålla allting igång, och hemligt på det, under så pass lång tid. När man läser om Auschwitz känns det som om man bara massutrotade tusentals människor utan att egentligen tänka på vilka de var, men detta var inte fallet, då Nazisterna ville utnyttja allting så långt de kunde. Även gratis arbetskraft från judar.
Inuti ett av blocken hängde hundratals porträtt på fångarna som levt här under kriget längs med väggarna av både kvinnor, män och barn. Bortsett barnen tyckte jag att dessa bilder av hög grad liknade fångfoton som man till exempel ser i filmer eller tv serier. Skillnaden är förstås att majoriteten av människorna som blev offer för Auschwitz var oskyldiga.
Utav alla platser i Auschwitz I fanns i synnerlighet ett särskilt minnesvärt block som fastnade speciellt väl. I detta blockets källare fanns otaliga celler som användes till att plåga fångar genom allt ifrån svalt till trängsel.
Tiotals Judar trycktes in samtidigt på kvadratmeter stora areor för att sedan få trängas där i flera dagar och nätter utan mat och vatten. Allt för att förnedra och förtrycka alla som inte tillhörde den "Ariska rasen".
Men det jag utan tvekan berördes allra mest av var en slags glasbehållare som fanns bevarad i ett av blocken. Detta var dock inte vilken glasflaska som helst, utan en urna fylld med den enda kända kvarvarande askan av alla de oräkneligt många kroppar som brändes i Auschwitz krematorier under andra världskriget. En glasurna som grav åt tusentals människor.
Efter besöken i alla blocken som var öppna för allmänheten fanns det endast en sak att besöka innanför de höga taggtrådsstängslen på Auschwitz I koncentrationsläger, en gaskammare. Denna gaskammare är den ända som fortfarande existerar i sitt "ursprungliga skick" i hela Auschwitz. De tyska soldaterna sprängde nämligen många byggnader efter kriget för att röja undan all bevis av vad som pågått i Auschwitz.
Utrymmet i gaskammaren var mycket litet till och med för dagens besökare. Vår grupp bestod av ungefär 30 personer som alla gick in i gaskammaren. Enbart vår grupp fyllde cirka en fjärdedel av den trånga kammaren så man tänkte att man möjligtvis skulle kunna ha pressat in omkring 150 personer i en kammare under kriget. Detta var precis vad man gjorde också, förutom att man dessutom tryckte in ytterligare 750 människor. Detta betyder att man trängde in och gasade ihjäl över sex gånger så många människor som vi trodde skulle få plats i en kammare, samtidigt.
På väggarna inuti kammaren fanns riv-, och klösmärken från fångarna samt djupa gropar i både tak och glov från de oräkneliga antal fångar som försökt fly eller gräva sig ut. Till ingen nytta. Trots alla hemskheter som pågick här under 40-talet kände jag inte några starkare känslor av rädsla eller skräck. Troligen delvis på grund av att det är svårt att förstå vad som faktiskt hände här en gång och delvis därför att jag återigen redan relativt väl kände till ohyggligheterna som pågick inom Auschwitz och gaskamrarna.
Efter vår timmeslånga lunchrast slog vi oss ner i bussen under ett par minuter och anlände sedan till nästa del av vår guidade tur av Auschwitz, Auschwitz II-Birkenau, med sin gigantiska area, sitt höga taggtrådsstängsel och sin ökanda järnväg i centrum.
Men det är en helt annan historia...
Att resa till Auschwitz koncentrationsläger kan vara en intressant och lärorik upplevelse för vem som helst och alla bör göra det för att påminna sig själva om ett av människlighetens allra största misstag.
//Link
Alla stycken försvann -.- FML
SvaraRaderaMycket bra och välutvecklad text //Fredrik
SvaraRadera