Besöket i Auschwitz

 

Det tog en timma att åka från Krakow till Auschwitz där vi sammanlagt skulle bli guidade i 6 timmar. Jag hade inte föreställt mig så mycket om hur det skulle se ut och ifall jag skulle bli berörd innan vi kom dit. När vi kom in på området var det ganska grått och dystert. Vår guide ledde oss in på området och började med att visa oss den omtalade porten där det stod Arbeit macht frei. Det var svårt att förstå att vi skulle gå in på samma plats som så mycket hemskt har hänt på. Vi blev indelade i olika grupper och fick var sitt headset så vi skulle höra vad guiden sa när hon pratade. Hon började visa oss runt på stället och pratade om sakerna som vi gick förbi. Vi fick se alla husen som fångarna bott i, men som de nu gjort om till museum. I ett av husen fick vi se a hår, väskor, skor m.m. från fångarna som de hade samlat ihop och lagt i stora högar. Jag tror de flesta tyckte det var ganska läskigt och kanske äckligt på samma gång, vilket jag tyckte. Vi gick vidare i huset och kom till ett rum där de visade ytterligare ägodelar som tillhört judar.

Vi gick in i en annan barack och kom till ett rum fullt med foton på flera av fångarna. På fotona stod de strikt uppställda i sina randiga kläder. När jag såg fotona fick jag en obehaglig känsla för då såg man med egna ögon vilka människor som hade varit där och hur de såg ut. Vi gick även in i gaskamrar och krematorium där judar dödades och brändes upp.

Efter dessa tre timmar i Auschwitz satte vi oss utanför och åt lunch.

 

Vi tog bussen från Auschwitz till Auschwitz Birkenau som bara låg 5 minuter där i från.  Auschwitz Birkenau var ett arbetsläger som var mycket större än vad jag trodde. Vi gick upp i ett högt torn så man kunde se över hela fältet. Det var väldigt platt och inramat, men bara några av husen stod kvar eftersom ganska många byggnader var nerbrända.

Genom hela området gick en lång tågräls. På den stod det kvar en vagn där flera hundra fångar hade tryckts in på en väldigt liten yta. Att ens kunna få den tanken att göra någon sådant är ju helt galet. Men detta var ju tydligen tyskarnas sätt att visa att det var de som var starka och mäktiga.

Vår guide visade oss även var de hade sina sovplatser. Hon berättade att det kunde sova ungefär 10 människor på en yta som var ungefär hälften så stor som en vanlig säng. Genom detta spreds såklart också sjukdomar. Vi fortsatte att gå genom området och när man gick där såg man andra grupper av människor som kom gråtande mot oss och som kanske hade en släkting eller någon anhörig som varit med om förintelsen.  Det kändes mer verkligt på något sett när man såg hur människor blev berörda av att bara gå där. Vi kom fram till en ganska stor minnes plats där det låg fina blommor och tända ljus som människor lagt ut. Man kände verkligen en speciell stämning och man kunde inte låta bli att tänka på de som blivit dödade och vad de gått igenom. Efter ett tag började man tröttna på att gå runt där och snart hade vi sett hela Auschwitz. För mig var detta en jätte lärorik resa som jag inte kommer att glömma.