Det tog ungefär en timme att åka till Auschwitz från Krakow. Där blev vi guidade ca 3 timmar innan vi åkte till Birkenau. Jag hade inte föreställt mig hur det såg ut där och hur jag skulle reagera på detta innan. Men det var svårt att förstå att jag skulle åka till samma plats som vi har läst om i skolan och man kunde inte förstå att detta existerade i verkligheten.
Det första vi fick se var en stor ingång men järnstängsel och taggtråd som man var tvungen att gå genom för att komma in. Ovanför porten stod det ”arbeit macht frei” som betyder arbete gör dig fri vilket vi idag vet var en lögn. Hela området var ganska mörkt och dystert och man fick en obehaglig känsla när man gick mellan byggnaderna. Vi blev uppdelade i två grupper och vi fick var sin guide. Vår grupp hade dock två guider en polsk och en svensk. Vi fick också ett headset så vi kunde höra guiden bättre. Vi fick gå in i de olika husen som tidigare var sovsalar men nu används som museum om förintelsen. Husen där var ganska stora och tidigare bodde det över hundra människor i ett hus. Där fick vi se judarnas personliga ägodelar som har bevarats t.ex. hår, skor och proteser med mera. Det var svårt att förstå att detta har hänt på riktigt. Men när jag såg allt hår så blev allt mer verkligt på något sätt.
I ett av husen fanns det en korridor där det hängde bilder på judarna som hade dödats i Auschwitz. Många levde något år men det var vissa som bara levde en vecka. I ett annat rum hängde det stora bilder på magra judar från slutet av kriget. Det var en liten kille som var 14 år på en bild och han vägde bara 12 kg. Guiden berättade att de bara fick äta en skål grönsakssoppa, kaffe och en bit bröd varje dag vilket motsvarar ca 200 kalorier. Vi fick också gå in i gaskammarna och krematorium där judarna dödades och brändes. Det kändes konstigt att stå på samma ställe som flera miljoner judar hade dödats på. Det såg dock inte ut som jag hade trott för det var bara ett vanligt rum med cement väggar och ett hål i taket där de släppte ner gaserna. Det var helt overkligt att veta att så många har dödats där.
Sedan åt vi lunch innan vi satte oss på bussen till Birkenau. Det tog endast 3 minuter ungefär att åka dit där vi fortsatta guidningen. Det var mycket större än vad jag hade tänkt mig i Birkenau. Vi gick in i olika sovsalar där vår guide berättade att det kunde bo upp till 12 människor i en säng där och på grund av detta spreds många sjukdomar där. Genom hela Birkenau fanns det en tågräls där de transportera flera hundra judarna i små vagnar. Där blev de instängda under en lång resa och många judar kvävdes då. Sedan gick vi vidare till en minnesplats där det fanns många statyer och gravar, det var också folk som hade lagt blommor och tände ljus där. När man såg alla människor som grät och antagligen hade någon anhörig eller släkting som dog i förintelsen blev jag mycket berörd och det kändes på något sätt mycket mer verkligt. På hemvägen var det en mycket mer dyster stämning i bussen än på ditvägen märkte man och jag tror att alla blev berörda av att se allt detta. Hela denna upplevelse var mycket lärorikt och detta är något jag inte kommer att glömma i förstahand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar