Besöket på Auschwitz koncentrationsläger

När vi anlände till Auschwitz så möttes jag direkt av den dystra och bittra stämningen som omfattade koncentrationslägret. Utanför bussen stod nu en mörk byggnad gjord av någon sorts sten och en massa folk som tålmodigt väntade på att få gå in på koncentrationslägret. Framför oss var nu den berömda skylten: ”Arbeit macht frei” samt stora och rymliga tegelbyggnader som var systematiskt fördelade i kvarter. Förr var det sovsalar för fångarna i byggnaderna, men husen har sedan renoverats till ett museum där detaljer och information från den tiden finns bevarade. Omkring byggnaderna fanns ett högt och taggigt stängsel som tidigare stått där för att förhindra alla försök att fly. 

Inuti byggnaderna fanns det en massa information och detaljer. Inredningen var ganska trist med mycket nyansfattiga inslag; gråa väggar med svartvita bilder och foton. Saker såsom kläder, smycken, skor, religiösa dukar och andra egendomar som en gång tillhört judarna som deporterats till lägret var väl bevarade bakom tjocka glasrutor. Även hår från fångarna var väl omhändertaget innanför slutna glasrutor. Vi fick se krematorierna och guidades sedan genom gaskamrarna som var belägna under marken. När vi befann oss i gaskamrarna så fick endast ca 30 personer vistas där samtidigt. Guiden berättade att när dessa kammare var aktiva så var ungefär 900 personer där samtidigt, vilket känns ganska surrealistiskt eftersom när vi var där inne så var det trångt och lite utrymme. I gaskamrarna fick man heller inte prata högt för att visa respekt för de som dött där.

De bevarade egendomarna, guidningen och miljön gav mig en mycket bättre och en mer fördjupad inblick av förintelsen. Att läsa om fångarnas situation under denna tid var en sak, men att vara där och få en visuell upplevelse av det hela fick mig att förstå och uppfatta perioden på ett helt annat sätt. Man kom mycket närmare, vilket gjorde att fakta som jag lärt mig plötsligt blev mer verklig. Jag började inse hur illa fångarna haft det under tiden de varit där. Att de var tvungna att arbeta nästan hela tiden på en jämförelsevis väldigt liten mängd näring. De fick lite soppa och en minimal limpa bröd vid frukost. Vår engelska guide berättade att maten ofta av fångarna ansågs så oätlig att de sällan åt den förrän de inte brydde sig om dess smak. Detta var 200 kalorier vilket de skulle få livnära sig på under en hel dag. 

Inte nog med att de fick lite mat och blev bestulna på dyrbarheter, guiden berättade också att de dessutom var tvungna att raka av håret därför att det skulle skickas till fabriker för att tillverka textiler av. Om fångarna ansågs vara inkapabla eller funktionsnedsatta så blev de ihjälgasade eller skjutna. En annan vanlig dödsorsak var svält. Detta tycker jag är horribelt. Att de skulle bli behandlade olikt den ariska rasen bara därför att de sågs eller såg ut på ett annat vis. Jag blir mycket illa berörd och besviken då jag jämför med samhället under 1940-talet med nutid. Att människor fortfarande värderas utifrån yttre egenskaper, religion och samhällsklass anser jag är fel därför att det skapar klyftor i samhället. Exempel på detta är just koncentrationslägren. Hitler anställde en massa billig arbetskraft i form av judar och andra folkgrupper, men ingen av den ariska rasen därför att han värderade den högre.

Efter 2-3 timmars guidad tur, så var det dags för oss att bege oss. Vi fick mat och dryck på utsidan av lägret, och sedan satte vi oss på bussen. Besöket berikade mig med fakta och förståelse för fångarnas liv där. Guidningen var mycket väl beskriven och gav mig inte bara information om lägret, utan också mer inblick i fångarnas vardag. Det var väldigt intressant att få vara med på denna resa som gav mig en erfarenhet som jag förmodligen kommer ha stor nytta av i livet.