Besöket i Auschwitz

Bussresan till Auschwitz tog runt en timma, och när vi kom fram var det grått och dystert väder och gamla sten hus. Först blev vi indelade i två grupper, med varsin guide. Min grupp fick en engelsk guide medans andra gruppen fick en på polska med en översättare, vilket gjorde att det tog längre tid. Vi fick även headset så vi kunde höra guiden tydligare.

Det första man såg inne i området var skylten ”Arbeit Macht Frei” som betyder arbete ger frihet. Vilket var en lögn. Det var en av få saker jag hade sett innan resan dit. Vi fick också gå runt i olika hus som fångarna hade bott i men som nu användes till museum, med informationstexter, svartvita bilder och gamla saker som t.ex. skor, hår, gasbehållare och kläder. Det var hemskt att se deras gamla obekväma skor, och att de tog deras hår och använde de till att skapa saker. Sen gick vi runt i Auschwitz mest från hus till hus. När vi skulle gå in i en gaskammare med ca 30 personer fyllde vi nästan halva rummet (om vi inte stod så trångt), och att de fyllde som max 900 personer var chockande att höra för det kändes helt omöjligt att få plats så många där!

Sen åkte vi till Birkenau som låg alldeles intill Auschwitz. Där var det väldigt stort, mycket större än Auschwitz och vad jag hade föreställt mig. Det var en lång tåg räls i mitten som de transporterade fångarna med, guiden sade även att det var väldigt dålig luft och det kunde vara så trångt i tågen så de dog redan där.  Eftersom det var så stort var det lite jobbigt att gå runt hela området efter att ha varit i Auschwitz. De flesta husen där var ner rivna men det fanns en del kvar som de ville använda som minne och till besökare. I Birkenau fick jag reda på mer av hur deras vardag såg ut. Som att de sov väldigt trångt, flera stycken på en sängplats, att de frös mycket och det luktade illa hela tiden för att de inte hade vanliga toaletter.

Jag visste inte så jätte mycket om Auschwitz innan resan, och kanske därför tyckte jag det var svårt att förstå att detta hade hänt. Men att se Auschwitz i verkligheten gav mig tydligare bild om förintelsen jämfört med att tidigare ha läst om det. Besöket tycker jag var väldigt intressant, det gav mig mycket fakta och hur de levde som jag inte visste innan. Och även ett starkt minne resten av livet.