Auschwitz/Birkenau!

Det är en grej som jag faktist aldrig kommer att glömma från polen resan och det besöket till förintelselägrena Auschwitz och Birkenau. Först insåg man inte riktigt att man var där men när man såg de stora tegel byggnaderna och den stora skylten ”arbeit macht frei” då förstod man att det var på riktigt. Vi gick i Auschwitz i ungefär 3 timmar. Det var en riktig hemsk upplevelse jag tror inte man förstår hur hemskt dom hade det även fast man har sett allt. Allting var så himla välbyggt och så sjukt stort. Jag förstår inte hur dom kunde hålla det så hemligt allting. Det såg dock inte ut som jag hade tänkt mig. Allting var väldigt skyddat det var taggtråd runt allting och stora murar och hålor ner i marken där det stod vakter och vaktade. Under våran guidade tur fick vi gå igenom massa olika baracker och även en gas kammare. Det väckte verkligen känslor när man kom in i de stora byggnaderna som de kallade för block 1 och block 2 osv. Inne i barackerna fick man se olika ägo delar från judarna t.ex väskor, skor, kläder och skedar och andra små föremål. Vi gick in i ett rum där det låg massvis av hår. Det var nog det jag tyckte var hemskast i hela lägret.

                                                    Den berömda skylten Arbeit Macht Frei.

När vi kom fram till Birkenau så var jag lite trött efter att ha gått runt i Auschwitz i tre timmar.

Birkenau det var det Efter besöket i Auschwitz så åkte vi buss i en kvart till förintelse lägret Birkenau. När vi kom största lägret. När man stod på ena sidan av lägret så såg man inte över till andra sidan. Jag trodde aldrig att det skulle vara så himla stort som det var. På Birkenau var det väldigt mycket som var nerbränt. Det mesta man såg var massvis av ruiner. Vi var inne i några av byggnaderna där som sov, sängarna var jätte små och gjorde helt av trä dom sov elva stycken i en säng som var ungefär 1.90m långa.

Bild på lägret Birkenau.

Krakow av Daniel Valtersson

KRAKOW

Resan till Krakow började hemma i Ljungskile på förmiddagen, jag tyckte att det skulle bli väldigt roligt att få åka iväg med alla kompisar. Men samtidigt så tyckte jag att det skulle bli väldigt jobbigt med en sådan lång bussresa eftersom jag i vanliga fall inte tycker om att åka långa sträckor med buss. Resan gick förvånansvärt fort, man hade hört av niorna förra året att det var så himla jobigt med bussresan samt att det skulle vara varmt och det skulle vara svårt att sova – men nej! Det gick fort, man kanske inte kunde sova så jätte bra.. men varmt var det inte heller. Jag tror bara att jag sov max 2-3 timmar den resan.



När vi väl kom fram i Polen så var det till en början bara stora åkrar och kanske en bensinstation ibland när man kollade ut genom bussfönstret.
Väl framme i Krakow så blev jag jätte besviken! Jag hade redan innan föreställt mig en rätt så grå stad, men det här var ju ännu värre en vad jag hade tänkt. Slitna vägar med hål i lite där och där, hus som var jätte slitna och gamla överallt, men ibland så kunde det ligga ett gammalt grått slitet hus bredvid ett nybyggt fräscht hus, det var då man verkligen såg skillnaden. Busschauffören Kent-Inge som var hur skön som helst, speciellt hans dialekt – hittade ingen parkeing i Krakow till en början, så efter ca en halvtimmes letande där vi då fick se lite mer av staden så kunde vi till slut stanna. Nu har jag klagat lite på staden.. så till det positiva – hotellet var fantastiskt förutom frukosten! När vi fick pengar på kvällarna för att gå ut och äta så märkte man direkt hur billigt allt var jämnfört med i Sverige! En hamburgare kostade till exempel ca 4 svenska kronor!
Efter att jag och några kompisar hade ätit så gick vi runt i köpcentrumet resten av tiden och bara kollade i lite affärer. Sista kvällen i Krakow var vi och åt allihop tillsammans mitt i staden, där hade dom en väldigt stor och fin kyrka som såg ut att vara väldigt gammal.


Resan överlag var en väldigt rolig och defenetivt en minnesvärd resa som jag kommer minnas för resten av mitt liv! Det var en trevlig resa med mycket kompisar och snälla lärare!
Jag skulle gärna göra om resan om jag fick!


Daniel Valtersson 9B.

Auschwitz

Resan till Auschwitz tycker jag var lång men ändå ganska rolig. Alla verkade ha kul men när vi började närma oss koncentrationslägret så blev alla mer seriösa. Resan tog ungefär 1 ½ timme.

När vi kom fram så gick vi ut ur vår buss och ut på parkeringen. Vi gick till våra grupper som vi sedan tidigare hade indelats i. Vi fick också en liten radio med ett headset för att vi skulle höra tydligare vad guiden sa eftersom det var så många andra där samtidigt. Guiden visade oss mot porten och skylten: ”arbeit macht frei” som betyder arbete gör en fri, för att locka judarna så att dom skulle tro att om dom jobbade bra så skulle man bli fri. Innanför fanns tegelbyggnader som fångarna hade sov i. Dom hade varsitt nummer på sidan. Jag tror att anledningen till det var för att dom tyska officerarna lätt skulle kunna hitta dom olika fångarna om man trodde att dom flytt eller på något sätt försvunnit.

Runt oss var ett stängsel som var väldigt högt och hade taggar som jag tror var där för att göra fångarna rädda om dom tänkte tanken att fly. Vi fortsatte in i några av byggnaderna som hade många tavlor och brev från förintelsen i Auschwitz. Jag har svårt att fatta att dom hade det så hemskt. Dom blev ju behandlade som djur och även om jag inte bidragit till att dom skulle bli behandlade så fick det mig att känna som om jag hade gjort det. Jag kände lite skuldkänslor i mig. Guiden berättade lite mer om deras tid här som fångar och sedan gick vi till gaskamrarna som var under marken. Jag tror att dom var byggda under marken för att ingen skulle kunna se dom från utsidan och få reda på vad dom sysslade med. Det var inga tillåtna handlingar direkt. Man fick inte prata i kammaren.

Sedan fick vi mat och sedan satte vi oss på bussen.

Att vara i Auschwitz var intressant. Jag lärde mig mycket och jag kommer inte glömma besöket på en lång tid.

Av: Rasmus 9B

Vistelsen i Auschwitz-Birkenau!

Vi åkte buss först till Auschwitz och sedan till Birkenau. Innan vi skulle anlända sade lärarna att vi skulle förbereda oss känslomässigt inför vad vi skulle möta. Jag visste inte riktigt hur jag skulle förbereda mina känslor, eftersom jag aldrig hade upplevt något sådant här tidigare. När vi kom dit, var det därför svårt att förstå allt som hade hänt där. Det gick inte att föreställa sig allt hemskt som hade pågått där. Som t.ex. när man såg allt hår, skor från tusentals människor, glasögon och giftburkarna som de använde i gaskamrarna. Då fick jag en riktigt konstig känsla, som jag aldrig känt förut.

Auschwitzlägret var uppdelat i ”block”. Det var tvåvånings tegelhus i långa rader, geggiga grusgångar att gå på och två taggtrådsstängsel som gick parallellt med varandra runt hela området. Det fanns ett utrymme emellan stängslen. Om det kom människor igenom första stängslet som försökte fly, då blev de ihjälskjutna emellan de två stängslen.

 

Hela upplevelsen var väldigt chockerande. Ibland förstod man, och ibland kunde man inte alls tro att detta hänt. Det kom många känslor samtidigt. Man fick en sådan ilska inom sig, för man förstod inte hur en människa hade kunnat göra så här mot så många. Sedan kände man också ett enormt medlidande med alla som hade råkat utför detta. Tankarna rusade väldigt mycket när vi var i de två lägren, att det kanske lika gärna hade kunnat vara en själv, om man levt då. Känslan av ångest och panik spred sig snabbt inom mig.

Vi gick in i en av gaskamrarna, vi var runt 30 personer. Vi fyllde en fjärdedel av dess kapacitet. När koncentrationslägren var i bruk, brukade de tränga in 900 personer i taget i kamrarna. Guiden berättade att bebisarna och småbarnen hamnade underst eftersom alla människor började kravla på varandra i panik när de kände att utgångarna var låsta och hörde gas sprutas in i rummet. Ibland överlevde då barnen, eftersom gasen inte kom åt längst nere på golvet.

När rundvandringen inne i Auschwitz var slut, så åt vi. Efter maten fortsatte vi till Birkenau. När vi kom dit var det första intrycket att det var väldigt stort. Det var precis så man kunde se till andra sidan. Den engelsktalande guiden, som visade oss runt, förde oss till de gemensamma toaletterna. De bestod av ungefär 50 hål på rad, där fångarna fick sitta och göra sina behov. Toaletterna skulle rengöras ibland också. Det var det mest eftertraktade jobbet, eftersom man fick tvätta sig oftare. Fångarna fick bära avföringen med sina bara händer bort till skogen. Det är en lång sträcka, även jag som hade fått tillräckligt med sömn och mat, blev trött av att gå den biten de gick. Koncentrationslägret bestod av långa våta gräsplättar, gamla tegelhus, raserade tegelhus, långa järnvägsspår som gick in i lägret, höga utsiktstorn, minnesstenar som hade ingraverad text, ruiner, tågvagnar som de har gjort i ordning, hus med duschar och höga taggtrådsstängsel. Stängslen var inböjda så att det inte gick att klättra över. Dock kom man knappast över, i alla fall inte när lägret användes, så fort någon försökte klättra upp fick man så hög spänning genom kroppen att man dog. Det var varmt att gå runt där, för det är betydligt varmare i Polen än i Sverige.

Jag tycker denna resa var väldigt intressant, man har lärt sig något för livet. Innan har man bara hört och läst om det, men nu fick man se det med egna ögon. Det kändes verkligen värt att samla ihop pengar till denna resa. Alla de känslorna man fick där, får man ingen annanstans.

Auschwitz och Birkenau.

Under våran Polenresa besökte vi bland annat koncentrationslägret Auschwitz. Vi var tvungna att färdas med buss från hotellet till Auschwitz eftersom det låg en bit i från och under bussresan var det ovanligt tyst och det kändes som att alla byggde upp sin egen inställning till vad som vi snart skulle få se. När vi kommit fram till lägret regnade det lätt och röd gula höstlöv låg utströdda över den vattenfyllda marken. Vi samlades utanför en stor tegelbyggnad och gick sedan ,efter varandra, in i huset. Vi blev indelade i 2 olika grupper och tilldelade ett par hörlurar och en liten fyrkantig dosa och med hjälp av dem skulle vi hålla kontakten med guiden under turen genom koncentratonslägret Auschwitz.

När vi klev ut från tegelhuset var det som att kliva in i en annan värld och även fast det var fullt med andra skolklasser runt oss och jag hade mina kompisar runt om mig kändes det som om jag var ensam. Och en gnagande känsla av att aldrig bli glad igen smög sig på mig.

Vi följde guiden över en grusig gång som ledde bort från huset vi precis lämnat och vi kom nu längre och längre bort i från det trafikerade Polen. Till höger om oss fanns en lång byggnad med flera skortstenar och vi fick förklarat för oss att det använts som matsal där judarna hade fått slita för att laga maten som de sedan knappt skulle få smaka på.

Vi gav oss längre in i lägret för att fortsätta utforska resterna utav många judars liv under andra världskriget.

När vi gick där genom de olika barackerna slog det mig att just där jag satte mina fötter har kanske en 20kg's 30 åring blivit utsliten genom jobb, inte tillräckligt med mat och sedan gasats ihjäl eller slagen till döds. Bara för nazisternas snedvridna syn på en viss människogrupp.

Auschwitsz var ungefär som ett museeum. I de olika barackerna fanns bevarade saker från de människor som bott där. Glasögon, nycklar, borstar, skor, resväskor och till och med deras hår!

Skorna från judarna i lägret. Ett rum med två glaspartier på varje sida fyllda med skor från golv till tak.

 

 

Det som jag reagerade mest på var att man kunde se märken från alla människor som varit där. Inte bara alla saker för sakerna är ju på något sätt inte så personligt men att man kunde se spår från allt folk som gått på golven och rivmärken i väggarna. Golven var ojämna och trapporna var buckliga och nästan omöjliga att gå stadigt i tack vare alla hundratusentals bara fötter som gått över dem.

Våran resa fortsatte och vi var nu på väg till Birkenau. Det första man såg av detta gigantiska koncentrationslägret var järnvägen. Den fortsatte in i lägret och jag kunde inte urskilja vart den tog slut. Men jag visste att detta var järnvägen de använt för att skicka in judarna i lägret och jag kommer i håg att jag genast fick ont i magen av bara tanken på detta.

Det första vi gjorde när vi kom till Birkenau var att gå upp i ett torn med utsikten över alla tegelbyggnaderna som stod uppställda över en gräsbelagd åker. Den fortsatte så långt att man inte kunde urskilja var det tog stopp. Barackerna som fanns här var lägre men mycket längre och man fick intrycket av att detta lägret bara använts för en sak och det var att utrota judarna. Auschwitz kändes mer som ett läger där de fick arbeta men i Birkenau var det bara ett enormt utrotningsläger där de plågade judarna och sedan gasade i hjäl dem om de inte skickades direkt till gaskammarna. Vi följde järnvägen och mitt på den stod en tågvagn och våran guide berättade att den stod där för att man skulle minnas judarna som hade skickats dit mot sin död. På sidan av vagnen stod ljus och blommor från anhöriga till de som dödats i lägret och allting kändes mer riktigt för mig just då.

Vi gick vidare genom Birkenau och något utav det sista vi gjorde innan vi lämnade lägret var att få se på de allra sista sakerna som nazisterna försökte bränna upp från lägret. Det var saker som knappar från skjortor, gafflar. Skålar, glas osv. Guiden berättade att det inte var tänkt att bränna dessa saker utan att de egentligen skulle skickats till Berlin och där skulle man sålt dem för att sedan kunna tjäna pengar på alla dem dödat. Men när folket lyckades ”vinna” över nazisterna och Hitler tagit självmord fick de panik och försökte bränna de men man lyckades rädda sakerna och har sedan dess bevarat dem.

Men det allra sista vi gjorde var att gå in i ett rum som var fyllt med tavlor. Överallt fanns tavlor med namn och datum under. Guiden förklarade att dessa bilder blivit skickade dit efter, av anhöriga till alla människorna som dödats i lägret. Alltså var alla dem tavlorna ansikten på människorna som en gång funnits där. Minnen på personer som aldrig skulle komma tillbaka. Och tavlorna var ett sätt att hedra dem för allt som de fått gått igenom.

bilder på människorna som funnits i konceentrationslägret.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förtsta bilden är ”dödsväggen” man duschade pojkarna och skickade sedan ut dem genom en liten dörr för att sedan bli skjutna mot denna väggen.Andra bilden föreställer toaletterna i Birkenau. Att arbeta med att skyffla ut all avföring med sina bara händer ansågs som ett utav de bästa jobben tack vare att man då fick duscha oftare än de andra i lägret.

Auschwitz

I polen var vi på koncentrationslägret Auschwitz. Jag tyckte de var väldigt intressant.

De var lite rörande när man såg allt hår, skor, glasögon osv från fångarna, men jag trodde det skulle vara värre.

Gaskammaren var inte så speciellt som jag trodde.

Jag tänkte knappt på att vi ens gick in i den.

Sen var våran guide inte jättebra heller för vi fick en polsk guide med en svensk tolk.

Det var väldigt rörigt o man förstod inte så mycket.

Sen när vi kom till Birkenao så var många väldigt trötta och då hade vi inte heller en radio som hon prata genom som vi hade på första stället så de var mycket svårare att höra och förstå.

Så jag gick en bit efter guiden och diskuterade med en namnlös kollega hur man skulle kunna rymma därifrån som fånge.

Men de var ganska hemskt att se hur de bodde så många på så liten yta.

Men det var samtidigt svårt att förstå allt när det mesta var nerbrunnet.

Men jag kommer ändå nog komma ihåg detta besöket!

Författare, Emil Hultgren 9B

Besöket i Auschwitz

Från Krakow till Auschwitz/Auschwitz Birkenau tog det ungefär en timma med buss. Vi blev guidade i 6 timmar sammanlagt. Jag hade hört från många att det var hemskt men jag hade inte förväntat mig detta, men jag visste inte hur det såg ut eller hur jag skulle reagera. Jag var ganska nervös innan, för att jag visste att det skulle vara hemskt. Att vara på samma ställe där tusental människor dog. Det första vi fick se var en skylt eller port på tyska där det stod ¨arbeit macht frei¨ som betyder arbete gör dig fri, vilket vi nu vet inte är sant. Tyskarna lurade judarna att arbeta hårt för att kunna bli utsläppta. Vi var där ganska tidigt på förmiddagen. Vädret gjorde intrycket ännu värre, det var molnigt och grått. Vi var uppdelade i två grupper, min grupp hade en svensk guide medan andra gruppen fick engelsk guide. Eftersom att det var stort och mycket med folk i Auschwitz fick vi varsin headset så att vi kunde höra guiden.

Porten ¨Arbeit Macht Frei¨

Vi började med att besöka sovsalarna som var omgjorda till museum om förintelsen. De var stora hus där det hade bott över hundra människor. I varje hus var det olika saker. Vi fick se fångarnas ägodelar som t.ex glasögon, skor, lösben, köks prylar, hår, mm. Det var stora högar med deras saker. Jag kunde faktiskt inte förstå att det hade hänt på riktigt och att vi är där och ser dessa saker. Jag tror att många av oss blev rörda.

 Vi fick även se bilder på några av fångarna. De var riktigt smala. Guiden berättade att de fick endast 200 kalorier per dag, vi fick även se på hur deras mat såg ut, vad de åt. De fick äta en skål med grönsakssoppa, en bit bröd och kaffe, så såg deras mat ut varje dag. Det var en pojke som var 14 år och en kvinna i 30 års åldern, pojken vägde endast 12 kilo medan kvinnan vägde 23 kg, innan hon kom till lägret vägde hon 75 kg – en sån viktskillnad. Jag tror att många av oss blev riktigt chockade när vi fick se på bilderna, att man kunde bli så smal.

Vi fick också se gaskammaren där många av fångarna dog och sen ett krematorium där deras kroppar brändes. Efter allt detta hemska åt vi lunch.

De stora husen som nu är ett museum

Några av deras saker.

Efter lunch skulle vi besöka Birkenau, så vi satte oss på bussen. Det låg 3 minuter resa från Auschwitz.

Det var stort, riktigt stort, det var större än Auschwitz. Jag trodde inte att det skulle vara så stort, det var mycket större än vad jag hade tänkt mig. Vi fick gå genom hela området, det var rätt jobbigt eftersom det var så stort och det kändes som att det aldrig tog slut. Vi gick in i olika sovsalar, i en säng skulle 12 personer sova. Sjukdomar kunde lätt sprida sig. Det fanns en tågräls där de kunde transportera judarna i små vagnar. Många av människorna som besökte platsen la vackra blommor och ljus vid vagnen.

Sovplatserna där 12 personer fick trängas på en litet yta.

Tågrälsen.

Det var ett hus vi besökte, där de nyankomna blev avlusade och det fanns även stora ugnar där tusentals lik brändes. Jag tycket att det var både hemskt och konstigt att vara på samma plats där tusentals människor avled och kremerades.

Efter det fortsatte vi till de krossade gaskamrarna, eftersom alla var trötta i benen fick vi vila en stund, där minnesplatsen låg. Där fanns det statyer och gravar, det stod även på olika språk, där hade de lagt vackra blommor, efter pausen gick vi vidare. Vi fick se hur fångarna gick på toaletten, det var ett stort hål där de kunde göra sina behov, för att kunna rengöra dem fick de tömma hålet. Många av fångarna klarade inte av lukten där, jag förstår dem.  Guidade turen ledde mot sitt slut och jag tror att många av oss längtade efter att kunna sitta på bussen, där många av oss somnade av trötthet.

De förfallna gaskammarna

Att få se hur de levde och inte bara höra detta på historia lektionerna, blev allt mer trovärdigt. Många människor bröt ihop och många höll sina poker face. Jag tror att många av besökarna hade släktingar som dog under förintelsen. Tänk att många av dem som var i vår ålder hade inte friheten som vi har. Resan var väldigt lärorik och en händelse/upplevelse som man aldrig kommer att glömma. 

Minnesplatsen.